Konsten att känna sig tom och bara skriva
Så fort jag är i sällskap av andra så känner jag mig som mig själv. Den glada positiva, sociala roliga Jessica. Men när kvällen kommer så kommer mina små monster och kryper sig in i min hjärna och jag ligger och stirrar in i väggen och tänker. Men när jag vaknar på morgonen efter att jag sovit för lite så kan jag inte komma ihåg varför jag faktiskt låg uppe. Jag kommer bara ihåg att jag inte kunde somna för jag hade så mycket tankar i huvudet som jag tänkte på.
Jag har tror jag har insett att jag inte mår så bra här, att jag inte riktigt klarar kylan, för jag får så sjukt int i knäna och fingrarna när jag är ute. jag måste gå och böja på fingrarna för de känns som att de ska domän bort och när jag gör det så gör det så sinnesjukt ont. Är uppriktigt ärligt rädd för att jag faktiskt har problem med lederna på riktigt, varför skulle det annars göra så ont som det gör?
Jag hatar att inte veta vad jag vill göra och jag känner att jag är vid ett sån milstolpe i livet IGEN! Jag ser bara mig själv i Turkiet, men vad vill jag egentligen i livet, om jag tänker tillbaka på vad jag sagt innan att jag vill jobba med är, Event, Turism och att inte bo i Sverige. Om jag flyttar till Turkiet har jag ju uppnått ett av mina mål. Så det är väl alltid något. Men jag har också sagt att jag vill vara en ung mamma, att jag vill gifta mig ungt. Att jag vill ha något till en början på en familj när jag är 26-30 och jag är snart 23, jag är fortfarande singel och har ingen jag träffar som jag alltid trott att jag skulle vid denna åldern. Visst i Turkiet så går allt sjukt fort, en vecka är som en månad i Sverige och det är inte många som förstår vad man menar när man säger det. Det är bara folk som har upplevt samma liv som faktiskt kan relatera till den känslan. Det kan va att man gör så mycket att man sitter in på småtimmarna ibland och snackar eller att det faktiskt kan hända så mycket på 24 timmar som det kan. Jag kan faktiskt inte ens komma på en ordentlig förklaring men jag gillar det! Jag gillar när det händer mycket saker runt mig. Att även fast man bor med en människa så är det alltid något att prata om för att det är något som händer 24/7.
När jag tittar på detta så ser jag att det första jag skriver är att jag känner mig tom, Men nu har jag bara låtit tankarna flöda lite och hur kunde det då blev så mycket skrivit !?
Har du någonsin känt som mig? Berätta då, KOMMENTERA !
